Arktis

Arktis omfattar Norra ishavet runt jordens norra pol samt omkringliggande landområden i Ryssland, Alaska, Kanada, Grönland, Island, Skandinavien (med Svalbard och Jan Mayen). Någon naturlig avgränsning mot söder finns inte.

Isen utbredning har minskat sedan mätningarna med satellit inleddes 1979. Det är ingen nämnvärd förändring under större delen av året, men det är stor skillnad under sensommaren och tidig höst.

Norra ishavet är det minsta av världshaven, oceanerna, och täcker ungefär tre procent av jordens yta. Norra ishavet har förbindelse med Atlanten via Grönlandshavet och med Stilla havet via Berings sund. Av de fem världshaven är Norra ishavet det grundaste med ett medeldjup på 1 050 meter.1)

Stora delar av Norra ishavet är täckt av packis. Under vintern täcker isen det mesta av Norra ishavets yta. På sommaren krymper isytan till halva sin vinterstorlek. Mellan packisen i norr och det ryska fastlandet i söder finns en remsa av farbart vatten som benämnts nordostpassagen.2)

Januaritemperaturen ligger mellan −40 to 0 °C. Julitemperaturen ligger mellan −10 to +10 °C.3)

I eller vid Norra ishavet finns större mängder naturtillgångar som petroleum, naturgas, mangannodul samt sand och grus.4)

Isens utbredning skiljer sig markant i olika instituts redovisning beroende på olika definitioner av is och mätmetoder.

Diagramet visar den arktiska sjöinsens utbredning sedan juni 2002. http://www.climate4you.com/SeaIce.htm (2014-09-05)

Diagrammet Arctic Sea Ice Extent visar den dagliga utvecklingen av isens utbredning i Arktis sedan juni 2002.5) Data är hämtade från Japan Aerospace Exploration Agnecy.


Diagrammet Northen Hemisphere Extent Anomalies Aug 2014 visar att isens utbredning under augusti har minskat i snitt med 0,3% per år sedan 1979.

Isminimum inträffade 2013 den 13 september. Utbredningen var då 5.35 miljoner km2. 6)

AR5 anger Arktis is minskar med mellan 0,4% per år sedan 1979. Den fleråriga isen har under perioden minskat med ca 1,4% per år. 7)

Stormar påverkar isens utbredning. I augusti 2012 drev en storm samman isen vilket delvis förklarar att isens utbredning det året blev rekordlåg.8) 9)

Stormar sprider ut isen, kyler Arktis och ökar nederbörden. Snö ökar ljusets reflextion (albedot) och regn är nära fryspunkten som leder inte till avsmältning.10)

Summer arctic storm


Det finns inga direkta mätningar av isens utbredning före 1979. Diagrammet Four arctic seas visar förändringen av havsisens utbredning sedan 1900 utefter den ryska kusten och Alaskas kust. Det blå området visar mätningarna med satellit.11)

AR5 redovisar studier baserade på rapporter från fartyg, flygplan och landundersökningar. De ger en bild av en oförändrad utveckling mellan 1870-1953. En studie12), baserad på iskärnor, trädringar och bottensediment, antyder att utbredningen varit oförändrad de senaste 1450 åren. 13)

Projektioner i AR5

IPCC gör projektioner, inte prognoser, av den framtida utvecklingen med hjälp av modeller.

Enligt projektionerna kommer Arktis is att minska under 2000-talet till följd av ökad global värme. Projektionerna anger minskningen med 43-94% 2100 och att Arktis 2050 är nästan isfri.14)15)


IPCC konstaterade i AR4 (2007) stora temperatursvängningar i Arktis.: ”Arctic temperatures have high decadal variability. A slightly longer warm period, almost as warm as the present, was also observed from the late 1920s to the early 1950s, but appears to have had a different spatial distribution than the recent warming.” 16) 17)

Liknande konstaterande gjorde IPCC också AR5 Chapter 10 att Arktis temperatur var lika hög under 30-talet som under 1990- och 2000-talen: “Arctic temperature anomalies in the 1930s were apparently as large as those in the 1990s and 2000s. There is still considerable discussion of the ultimate causes of the warm temperature anomalies that occurred in the Arctic in the 1920s and 1930s.”18)

Judith Curry går igen en rad rapporter som dokumenterar den tidigare värmeperioden i Arktis19)

Composite time series of the annual SAT (C) and SLP (mb) anomalies for the region poleward of 62N. Blue dashed lines show annual means, blue solid lines 6-yr running means and the yellow lines their 95% confidence intervals. Red dashed lines show trends, and green horizontal lines show means for positive and negative LFO phases. Polyakov et al 2003, http://www.personal.kent.edu/~jortiz/paleoceanography/warm_apr02.pdf

Diagammet från Polyakov et al 200320) visar utvecklingen av marktemperaturen i Arktis 1875-2000. (Numren på x-axeln är antalet stationer som rapporterat temperaturen.) Temperaturen har stigit under de 105 åren, men det som är mest intressant är den värmeökningen med nästan 2C under 1915-1940 med efterföljande avkylning fram till mitten av 1960-talet. Värmestegeringen 1920-1940 är större och snabbare än den som pågår sedan 1965.


Tromsø väderstation i Norge nordspets ger en uppfattning om temperaturen inom Arktis.21) Prickarna visar genomsnittet per månad.. Linjen visar genomsnittet över 10 år. Stolparna visar årets max- och mintemperatur. Medeltemperaturen i Tromsö 2,7°C och alltså betydligt varmare än större delen av Arktis.


Motsvarande uppgifter från Spetsbergen. Snittemperaturen är där -5,5°C.22)


Lufttemperatur vid nordpolen från 1979.23) Den tjocka linjen är löpande 37 månaders genomsnitt.


Projektioner i AR5

IPCC gör projektioner, inte prognoser, av den framtida utvecklingen med hjälp av modeller.

Arktis kommer att värmas upp snabbare än den globala temperaturen. 24)


Källor

IPCC konstaterade redan i AR4 (2007) stora temperatursvängningar i Arktis.: ”Arctic temperatures have high decadal variability. A slightly longer warm period, almost as warm as the present, was also observed from the late 1920s to the early 1950s, but appears to have had a different spatial distribution than the recent warming.” 25) 26)

Liknande konstaterande gjorde IPCC också AR5 Chapter 10 att Arktis temperatur var lika hög under 30-talet som under 1990- och 2000-talen: “Arctic temperature anomalies in the 1930s were apparently as large as those in the 1990s and 2000s. There is still considerable discussion of the ultimate causes of the warm temperature anomalies that occurred in the Arctic in the 1920s and 1930s.”27)

Judith Curry går igenom en rad rapporter som dokumenterar den tidigare värmeperioden i Arktis28)

Diagammet från Polyakov et al 200329) visar utvecklingen av marktemperaturen i Arktis 1875-2000. (Numren på x-axeln är antalet stationer som rapporterat temperaturen.) Temperaturen har stigit under de 105 åren, men det som är mest intressant är den värmeökningen med nästan 2C under 1920-1940 med efterföljande avkylning fram till mitten av 1960-talet. Värmestegeringen 1920-1940 är större och snabbare än den som pågick 1970-2000.

Källor

Molnigheten har stor inverkar på klimatet i Arktis genom sin inverkan på kortvågig strålning från solen och långvågig strålning från jorden. 30)

Vid långvågig strålning (IR) värmer moln. Vid kortvågig strålning kyler moln. Moln på låg höjd har större effekt beroende på större vatteninnehåll. 31)

På vintern finns det endast långvågig strålning och då värmer molnen. Under vår och höst ökar den kortvågiga strålningen och moln värmer något. Under sommaren är det mer kortvågig strålning och då blir det varmare utan moln.32)

Under oktober till april är molnigheten större längre ifrån nordpolen. Under maj till september är det större molnighet närmare nordpolen.33)

Enligt IPCCs scenarior kommer molnigheten, och möjligen nederbörden, att öka under oktober till april. Värmen ökar, dock inte under sommaren.34)

Albedo (latin, ’vithet’, av alba, ’vit’) är ett mått på reflexionsförmåga, eller den andel av en strålning som återkastas av en belyst yta eller en kropp. 1,00 albedo betyder att allt ljus reflekteras och 0,00 albedo betyder att inget ljus reflekteras. Jordens albedo är i genomsnitt 0,3.

Ren is har albedo på omkring 0,835). Det betyder att 80% av inkommande ljus reflekteras. Enligt NSIDC är isens albedo mellan 0,5 och 0,736). Snö kan ha ända upp till 0,9 i albedo. Is täckt av smält snö har ett albedo på 0,2-0,4.

Havens albedo är ca 0,06 vilket betyder att endast 6 procent av strålningen reflekteras. Värmen leder till avdunstning och därmed till dimma eller moln som reflekterar en del av ljuset.

En stor del av Arktis ligger norr om polcirkeln. Vid polcirkeln är det midnattsol en dag normalt den 23 juni. Längre norr ut ökar midnattsolens längd. Vid nordpolen är solen synlig i nästan sex månader, från 21 mars till slutar 22 september. Under övrig tid är solen borta från nordpolen. Den mörka tiden kortas ju mer man närmar sig polcirkeln.

Ljuset faller inte in vertikalt utan ljuskäglan sprids på ett större område vilket reducerar instrålningen.

Källa:

Arktis havsvatten är vid ytan betydligt mindre salt än längre ned. Bottenvattnet är mycket salt. Vattnet roterar medurs under istäcket beroende på vinden som blåser medvinds. Det är bara ytvattnet som rör sig då höga undervattenåsar förhindrar flödet i djupet.37)

Den sk Beaufortvirveln vrider långsamt runt ytvattnet och istäcket moturs i den Arktiska bassängen norr om Kanada och Alaska. Varje varv tar fyra år.38)

En annan ström kallad, Transpolarströmmen, för vatten och is från Sibirien förbi polen och nedför Grönlands östkust och går där samman med den Östra Grönlandsströmmen och vidare in i Atlanten. 39)

I Barents hav finns en mindre motsolsvirvel som blandar varmare vatten från Atlanten med kallare vatten från norr. Virveln drivs av en motsolsvind.40)

Strömmen i Barents hav, Norska havet och Grönlandshavet är relativt svaga. En annan ström Västra Grönlandsströmmen förenar sig med Labradorströmmen in i Baffin Bay och kyls snabbt ned.41)

Nordostpassagen är sjövägen norr om Europa och Asien mellan Atlanten och Stilla havet. Åren 1878-1880 blev Adolf Erik Nordenskiöld under Vegaexpeditionen med skeppet Vega den första att färdas genom hela nordostpassagen.


Det finns uppskattningsvis 90 miljarder barrels utvinningsbar olja och 44 miljarder barrels av gas i Arktis inom 25 områden. (En barrel = 119,240471 liter). Det bedöms motsvara 13% av all oupptäckt utvinningsbar olja och gas. 42)


Arktiska rådet (Arctic Council) är ett 1996 grundat internationellt forum för samarbete mellan regeringarna i de åtta arktiska länderna och sex organisationer för ursprungsfolk om den arktiska miljön. 43)


Isbjörnen är en art björnar med vit päls som lever i arktiska områden på norra halvklotet. Några zoologer räknar denna art under det vetenskapliga namnet Thalarctos maritimus i ett eget släkte men djuret är nära släkt med brunbjörnen.

Isbjörnen förekommer på isflak i Norra ishavet och kringliggande öar och landområden. Regioner med en större population av isbjörnar är norra Alaska, Kanadas arktiska öar, Grönland, Svalbard, Frans Josefs land, norra Sibirien och Wrangels ö. Den sydligaste populationen lever vid Jamesbukten i Kanada.

Polar Bear Specialist Group anger 19 undergrupper inom Arktis. Vetenskapliga uppskattningar har gjort för 14 av dessa: Baffin Bay, Barents Sea, Davis Strait, Foxe Basin, Gulf of Boothia, Kane Basin, Lancaster Sound, M’Clintock Channel, Northern Beaufort Sea, Norwegian Bay, Southern Beaufort Sea, Southern Hudson Bay, Viscount Melville Sound och Western Hudson Bay. Uppgifter saknas från områdena Chukchi Sea, Kara Sea, Laptev Sea, Arctic Basin och East Greenland.44)

Isbjörnen har inga naturliga fiender i djurriket. Fram till mitten av 1900-talet bedrev människan en intensiv jakt på isbjörnen. Vid denna tidpunkt var isbjörnen utrotningshotad. Under påtryckning av vetenskapsmän undertecknade de stater som ligger vid Arktis 1967 ett fördrag för djurets skydd. Idag har bara inuiter tillåtelse att jaga ett bestämt antal isbjörnar. Beståndet uppskattas nu bestå av 20 000 till 25 000 individer.45)

Antalet isbjörnar i södra Beaufort Sea regionen uppskattas till mellan 1211-1841 (1526 med 95% konfidensintervall). Enligt tidigare bedömningar var antalet ungefär 1800. Osäkerheten i bedömningen kan det inte påvisas någon förändring i antalet. är det ingen skillnad. Antalet isbjörnar västra Hudson Bay minskade från mellan 1020-1368 år 1987 till 794-1076 år 2004. 46)

Källor

  • NSIDC anger att isens utbredning har minskat med 0,84-1,28 % per år under perioden 1979-2013. IPCC menar alltså att isens utbredning minskat långsammare. Varför då?
  • Vad är underlaget till uppgiften om utvecklingen de senaste 1.450 åren. Och hur stor var utbredningen det året?
  • Sker det betydande utsläpp av metan i Arktis nu eller kommer det att bli så i framtiden? Vilka konsekvenser får det?

Kom gärna med synpunkter på Klimatfakta