User Tools

Site Tools


Sidebar

Innehåll

Ta ställning

Ekonomi

Etanol

Fossila bränslen
Förnyelsebar energi
Global uppvärmning

Klimatförändringen (avvecklas)
Klimatkänslighet

Kärnkraft
−− Teknik
Livsmedel
Moln
Mysteriet med vattenångan

Naturgas

Skatter och avgifter

Sverige
Vatten
Vindkraft
Växthusgaser
Synpunkter
Aktuell statistik
Källor
Ordlista
FAQ om Klimatfakta
Klimatfakta i Facebook
Senaste ändringar

vaexthusgaser

Växthusgaser

Gaserna i jordens atmosfär är relativt genomskinliga för ljuset från solen. Mycket av solljuset når därför ända ned till jordytan, där en del av det absorberas. Den energi som jordytan därigenom tar emot återutsänds mot rymden som infraröd strålning, långvågigare än solljuset och osynlig för ögat. Luftens dominerande beståndsdelar, kvävgas (N2) och syrgas (O2), är praktiskt taget genomskinliga även för sådan strålning.

I mindre kvantiteter innehåller atmosfären emellertid också gaser som absorberar infraröd strålning. Viktigast bland dessa så kallade växthusgaser är vattenånga (H2O) och koldioxid (CO2). Växthusgaserna absorberar det mesta av värmestrålningen från jordytan innan den hunnit ut i rymden. De strålar sedan ut den uppfångade strålningen igen, men inte bara vidare mot rymden utan åt alla håll, även nedåt. En betydande del av den värmestrålning som sänds ut från jordytan kommer på så sätt i retur.

Jordytan tar med andra ord emot strålningsenergi inte bara från solen utan också från luften (denna energi kommer dock också från solen ursprungligen). Den är därigenom mer än 30 grader varmare än den skulle ha varit om jorden inte haft någon atmosfär (eller om luften uteslutande hade bestått av gaser som inte absorberar infraröd strålning). Den globala medeltemperaturen vid jordytan, som i dag uppgår till +14°, skulle utan växthuseffekten ha legat kring -19°. Under sådana omständigheter hade liv knappast varit möjligt på jorden.

Växthuseffekten på jorden är till största delen naturlig – atmosfären har innehållit växthusgaser så länge den funnits. Människan är emellertid på väg att förstärka växthuseffekten, främst genom utsläpp av koldioxid i samband med avskogning och användning av fossila bränslen. Dessa utsläpp anses vara huvudorsak till senare decenniers globala uppvärmning – jordens medeltemperatur har sedan början av 1900-talet stigit med drygt 0,7 grader.[2] När man i dagligt tal förklarar den pågående uppvärmningen som ”ett resultat av växthuseffekten” menar man alltså egentligen att den beror på en antropogen (av människan orsakad) förstärkning av den redan befintliga växthuseffekten.1)

Vattenångan står för grovt räknat hälften av den nutida växthuseffekten på jorden. Även molnen, det vill säga vatten i form av droppar eller iskristaller, har en påtaglig växthusverkan – de ger upphov till ungefär en fjärdedel av den totala växthuseffekten. Koldioxiden svarar för uppåt 20 % och övriga växthusgaser (främst ozon, lustgas och metan) tillsammans för ca 7 % av den nutida växthuseffekten.

Beroende på hur man räknar kan man dock komma fram till skilda resultat för de olika bidragen till den totala växthuseffekten. Att man kan räkna på olika sätt hänger samman med att växthusgasernas verkningar på värmestrålningen ofta överlappar varandra. Exempelvis fångar vattenånga delvis upp värmestrålning på samma våglängder som koldioxid. I stället för exakta procentandelar anger tabellen till vänster därför ett spann för varje enskilt bidrag till växthuseffekten.2)

Växthusgas el motsv Andel av växthuseffekt
Vattenånga 39-62
Moln 15-36
Koldioxid 14-25
Ozon2,7-5,7
Dikväveoxid (lustgas)1,0-1,6
Metan0,7-1,6
Partiklar0,3-1,8
CFC (“freoner”)0,1-0,5

Vattenångans inverkan jämfört med koldioxid

Spektroskopiskt har vattenånga mycket större förmåga att absorbera infraröd strålning än vad koldioxid har, den finns dessutom i betydligt större mängd i atmosfären. Trots det spelar koldioxid en oproportionerligt stor roll för den globala uppvärmningen. Det beror på att jordytan kyls av när vattenånga bildas genom avdunstning. Vattnets kretslopp skapar därigenom en jämvikt mellan jordens temperatur och mängden vattenånga i atmosfären. När ytterligare en växthusgas, som till exempel koldioxid, tillförs ökar temperaturen något vilket i sin tur ökar avdunstningen och mängden vattenånga i atmosfären. Därigenom förstärker vattenångan koldioxidens växthuseffekt.3)

Läs mer om
- Koldioxid

Vattenånga

Vattenånga är den starkaste växthusgasen. IPCCs klimatmodeller förutsätter att atmosfärens fuktighet ska öka när atmosfärens värme ökar genom ökad avdunstning. Atmosfärens fuktighet är också viktig förutsättning för molnbildningen.

Atmosfärens fuktighet har emellertid inte ökat sedan mätningarna vid NOAA började 1948. Diagrammet visar atmosfärens relativa fuktighet på tre olika höjder inom den lägre troposfären sedan 1948. 4)

Läs mer om
- Vattenånga

Metan

Den kemiska föreningen metan är det enklaste kolvätet, med den kemiska formeln CH4. Metan är en luktfri och färglös gas. När den säljs kommersiellt blandas den vanligen med små mängder illaluktande svavelföreningar såsom etylmerkaptan för att läckor lättare ska kunna upptäckas. Metan kallas även sumpgas, eftersom den bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga miljöer, till exempel bottnen på kärr.

Metan är en växthusgas och ökade utsläpp från främst olje och gasutvinning anses vara en bidragande orsak till en förstärkt växthuseffekt. Metanet i atmosfären står för 0,7-1,6% av växthuseffekten. Metangas bryts dock snabbt ner i atmosfären och ackumuleras därför inte i atmosfären och den försurar heller inte världshaven så som koldioxid gör.

Vid fortsatta utsläpp på dagens nivå kommer metangashalten i atmosfären inte att stiga ytterligare och kommer därför inte att påverka klimatet i någon riktning.5)

Källor till metan i atmosfären

De huvudsakliga källorna till metan är:

  • utsläpp från ansamlingar av metan på havsbotten och från manteln i jordens innandöme, bland annat genom lervulkaner
  • utvinning från fossila bränslen, främst i kolgruvor
  • djurs matsmältningsprocess, främst boskap, speciellt kor och andra idisslare.
  • produktion av arkéer i risfält
  • anaerob nedbrytning av organiskt material
  • industriella källor
  • föråldringsprocessen i vanlig asfalt

Metan är mycket vanligt i världen, gasen förekommer som fria stråk i världsrymden och det finns jätteplaneter bestående till stor del av metangas.

60% av jordens utsläpp av metan beror på mänsklig aktivitet, främst läckage från olje- och gasutvinning, gasdistribution, gruvor, asfalt och soptippar. Under de senaste 200 åren har halten av metan i atmosfären fördubblats, från 0,8 till 1,7 miljondelar av volymen.6)

Källor

Synpunkter?

Kom gärna med synpunkter på Klimatfakta

vaexthusgaser.txt · Last modified: 2017/04/15 13:40 (external edit)