##f=2&t=Solens energi&d=2023-09-06##</p>

Haven har en enorm förmåga att lagra värme, vilket gör att de genom tiderna haft en viktig roll för att stabilisera klimatet. Beräkningar som gjorts för de senaste 50 åren visar att haven tagit upp över 90 procent av temperaturökningen som orsakats av klimatförändringarna. ##f=1&ta=Klimat i förändring, Havet</a> &d=källans datum##</p>

##f=2&t=Överföring av värme &d=2023-09-06##</p>

Värme överförs mellan hav och atmosfär genom strålning, konvektion, värmeledning samt vind och strömmar.</p>

Havsytan avger infraröd strålning (värmestrålning) till atmosfären. Genom konvektion stiger värmen upp mot ytan. Värmeledning innebär att vattenskikt värmer svalare närliggande skikt. Värme Vindar och strömmar</p>

##f=2&t=Strömmar i haven&d=2023-09-06##</p>

##f=4##</p>

En havsström är en mer eller mindre regelbunden rörelse av havsvatten i någon av jordens hav eller oceaner. Havsströmmar kan vara tusentals kilometer långa och har mycket stor betydelse för klimatet och ekosystemen. Till exempel gör Golfströmmen att klimatet är betydligt varmare i nordvästra Europa liksom Californiaströmmen gör klimatet på Hawaii betydligt svalare jämfört med andra regioner på motsvarande breddgrader.</p>

Det finns tre huvudsakliga krafter som skapar havsströmmar: vinden, skillnader i vattendensitet (temperatur och salthalt) och tidvattenströmmar (månens och solens påverkan) ##f=1&ta=Havsström, Wikipedia</a>&d=källans datum##</p>

##f=2&t=Vinden&d=2023-09-06##</p>

Den kraft som är mest betydelsefull för de stora ytliga havsströmmarna är vinden. Vinden påverkar havsytan genom direkt friktion i vindriktningen, men corioliseffekten gör att vattenrörelsen inte rör sig i samma riktning ned i djupare vattenskikt. Vattenrörelsen rör sig i stället vinkelrätt mot vindriktningen, till höger på Norra halvklotet och till vänster på Södra halvklotet. Rörelsen sker i ett 10–200 meter djupt lager, ekmanskiktet, och kallas ekmantransport.</p>

##f=2&t=Täthet&d=2023-09-06##</p>

Djupa havsströmmar drivs huvudsakligen av skillnader i täthet (densitet), som beror på vattnets salinitet och temperatur. När vattnets täthet ökar som en följd av avkylning och tillförsel av smältvatten på högre latituder sjunker det mot botten.</p>

##f=3&t=title&a=media/termohalina_cirkulationen.png&ta=text med länk&b=Den termohalina cirkulationen. Kalla djuphavsströmmar med hög salthalt rör sig åt öster (lila) och ytliga havsströmmar med lägre salthalt åt väster (blå).&p=h&w=50##</p>

Sådant djupvatten uppstår endast på ett begränsat antal platser i Nordatlanten och vid Antarktis. Det sjunkande djupvattnet skapar undervattensfloder utefter på havsslätterna, och ersätts med varmare och lättare vatten från ekvatorn.</p>

Systemet kallas för den termohalina cirkulationen eller det termohalina transportbandet. I princip transporterar cirkulationen kallt vatten österut på större djup, med ett ytligare returlopp av varmare vatten i västlig riktning.</p>

##f=2&t=Tidvatten&d=2023-09-06##</p>

Tidvatten avser variationer i havsvattnets nivå med perioder på ungefär ett halvt dygn. Månens (och solens) gravitation orsakar flodberg på båda sidor av jordklotet. Dessa vattenansamlingar rör sig över havets yta eftersom jorden roterar kring sin axel.</p>

##f=2&t=Havsström&d=2023-09-08##</p>

En havsströms riktning och styrka påverkas av havsbottens och strändernas form samt interaktioner med andra strömmar. Havsströmmar rör sig främst horisontellt i havens övre skikt.</p>

##f=3&t=title&a=media/ocean_currents.png&ta=text med länk&b=Havens ytströmmar&p=h&w=bredd##</p>

##f=2&t=Exempel på havsströmmar&d=2023-09-06##</p>

• Norska strömmen</li>
• Golfströmmen</li> </ul>