##f=2&t=Olika former&d=2024-09-04##</p>

I atmosfären finns vatten i form av vattenånga, flytande vatten och fruset vatten. Av allt vatten på jorden finns cirka 0,001 % i atmosfären. Det är nästan 13000 km³.</p>

Om denna mängd vatten var ett vattenskikt jämnt fördelat ovanpå hela jordens yta skulle det vara cirka 2,5 cm tjockt.</p>

Större delen av vattnet som befinner sig i atmosfären är i gasform, det vill säga vattenånga, och 99% av detta vatten befinner sig i troposfären det vill säga under cirka tio km höjd.</p>

Vattnet i form av moln (vattendroppar och iskristaller) utgör endast en liten andel av atmosfärens vatten, i genomsnitt ungefär en procent.</p>

##f=4##</p>

##f=2&t=Snabb omsättning&d=2024-09-04##</p>

Vattnet i atmosfären ingår i vattnets kretslopp. Det försvinner ur atmosfären genom nederbörd och tillförs genom avdunstning.</p>

Den genomsnittliga uppehållstiden för en vattenmolekyl i atmosfären varierar. Om vi beaktar troposfären, som innehåller 99% av atmosfärens vatten, så gäller att typiska värden ligger mellan 2 och 20 dygn.
 
I nederbördsrika områden är uppehållstiden kortare och i nederbördsfattiga längre. I genomsnitt är uppehållstiden cirka 10 dygn.</p>

##f=2&t=Värmen styr vattenångan&d=2024-09-04##</p>

Varmare luft kan hålla mer vattenånga: Ju varmare luften är, desto mer vattenånga kan den "bära". Det är därför fuktigheten ofta känns högre under varmare årstider. </p>

Clausius-Clapeyron-ekvation säger att för varje grad Celsius som temperaturen ökar, kan atmosfären hålla cirka 7% mer vattenånga förutsatt att det finns tillräckligt med vatten som avdunstar. </p>

##f=2&t=Absolut och relativ luftfuktighet&d=2024-09-04##</p>

Absolut luftfuktighet anger den exakta mängden vattenånga i luften, oavsett temperatur.  Mängden mäts oftast i gram vatten per kubikmeter luft (g/m³).</p>

Relativ luftfuktighet anger hur mättad luften är med vattenånga vid en viss temperatur, jämfört med hur mycket vattenånga luften maximalt kan hålla vid samma temperatur. Mängden mäts i procent (%). När den relativa luftfuktigheten når 100% uppstår kondensation, och vi ser detta som moln, dimma eller dagg.</p>

##f=2&t=Ökad avdunstning&d=2024-09-04##</p>

Jordbruksmark ökar avdunstningen. Bevattning av grödor ökar mängden vatten som avdunstar från marken och växterna. Denna evapotranspiration ökar den totala mängden vattenånga i atmosfären.</p>

Städer och vägar påverkar hur vatten rör sig i landskapet. Asfalt och betong är ogenomträngliga, vilket leder till minskad infiltration av regnvatten i marken och ökar avdunstningen.</p>

##f=2&t=Molnbildning&d=2024-09-04##</p>

Moln spelar en avgörande roll i jordens energibalans. De kan både kyla genom att reflektera solens strålar tillbaka ut i rymden och värma genom att hålla kvar värme i atmosfären. Klimatförändringar har påverkat molnens egenskaper och fördelning, men inte nödvändigtvis deras volym på ett enkelt sätt.</p>

Ökad volym vattenånga i atmosfären ger mer råmaterial för moln att bildas, vilket potentiellt kan öka molnvolymen. Klimatförändringar har också påverkat atmosfäriska cirkulationsmönster, som i sin tur kan förändra var och hur moln bildas. Till exempel kan ökade temperaturer leda till fler höga moln (som cirrusmoln) och färre låga moln (som stratocumulus).</p>

Utsläpp av små partiklar i atmosfären har ökat. De fungerar som kärnor för molndroppar genom kondensering. </p>

##f=2&t=Oklart om inverkan på klimatet&d=2024-09-04##</p>

Det är oklart om molnens volym har ökat globalt sedan 1950. Vissa egenskaper, såsom deras tjocklek, höjd och livslängd, har förändrats, men dessa förändringar är inte nödvändigtvis en ökning i total volym. Vissa studier pekar på att låga moln kan ha minskat i vissa regioner medan höga moln har ökat, vilket påverkar den totala energibalansen på jorden.</p>

Eftersom moln både kan värma och kyla planeten är deras roll i klimatförändringar kritisk. En liten förändring i molnens egenskaper kan ha stora konsekvenser för den globala temperaturbalansen.</p>