2026-05-19

Klarar EU att tillverka de vapen som behövs

Har den europeiska industrin kapacitet att tillverka den utrustning som militära försvaret kräver? Finns det tillräckligt med personal med rätt kompetens, t.ex. drönarpiloter.

Frågan om den europeiska försvarsindustrins kapacitet och tillgången på rätt militär kompetens är ett av de mest kritiska och debatterade säkerhetspolitiska ämnena. Erfarenheterna från kriget i Ukraina har tvingat Europa att tänka om, och svaret på din fråga är tvådelat: kapaciteten och kompetensen håller på att byggas upp i ett rasande tempo, men de akuta bristerna och utmaningarna är fortfarande mycket stora.

⇑ 1. Industriell kapacitet: Från fredsekonomi till högvarv

Historiskt har den europeiska försvarsindustrin varit dimensionerad för fredstida behov och högteknologiska men små serier (så kallad "skräddarsydd" produktion). Att ställa om till massproduktion av utrustning och ammunition har visat sig vara svårt, men stora framsteg har gjorts.

Konventionell utrustning och ammunition&d=ändringsdatum

Artilleriammunition: Detta var Europas absolut största flaskhals efter 2022. Genom EU-initiativ har produktionen av 155 mm artillerigranater skalats upp kraftigt och beräknas nå en kapacitet på cirka 2 miljoner granater per år.

Splittrad marknad: Den största utmaningen är att Europas försvarsindustri är fragmenterad. Olika länder köper in olika system (t.ex. olika typer av stridsvagnar eller luftvärn), vilket gör att man går miste om de stordriftsfördelar som exempelvis USA eller Ryssland har. Mindre än hälften av all militär utrustning som köps in av EU-länder tillverkas inom unionen.

Strategiskt oberoende: Enligt färska analyser beräknas det krävas investeringar på runt 50 miljarder euro årligen det närmaste decenniet för att Europa ska uppnå ett fullständigt strategiskt försvarsbärare oberoende.

Drönarproduktion

När det gäller drönare ligger Europa fortfarande långt efter slagfältets realiteter. Ryssland och Ukraina tillverkar och förbrukar månatligen fler drönare än vad hela EU-blocket producerar på ett år.

EU:s nya färdplaner siktar på att bygga upp kapacitet för att massproducera miljontals billiga drönare och så kallad "loitering munition" (kamikazedrönare) per år.

Samtidigt växer nya samarbeten fram. Exempelvis byggs nya drönarfabriker i Sverige och i andra europeiska länder i samarbete med ukrainska aktörer för att snabbt få ut beprövad teknik på marknaden.

⇑ 2. Personal och kompetens: Det nya slagfältets krav

Teknik i all ära, men utan personal som kan operera, underhålla och integrera systemen stannar försvaret. Här har Europa en skriande brist på flera områden.

Drönarpiloter och operatörer

Akut brist på taktisk kompetens: Traditionellt har drönare inom västländers försvar varit stora, dyra och strategiska system som flugits av utbildade piloter. Kriget i Ukraina har visat att det som behövs är tusentals operatörer av små, billiga FPV-drönare (First Person View) på grupp- och plutonsnivå. Denna kompetens har saknats i de flesta europeiska arméer.

Metodutveckling och utbildning: Försvarsmakten i Sverige och andra Nato-länder har i närtid börjat genomföra omfattande metodförsök på förband runt om i länderna för att utbilda renodlade drönaroperatörer. Under stora militärövningar (som exempelvis Aurora) bjuds nu ukrainska drönaroperatörer in för att dela med sig av färska erfarenheter direkt från slagfältet och agera instruktörer/motståndare.

Teknisk support och underhåll – den dolda flaskhalsen

Ett område som ofta glöms bort är vem som ska reparera utrustningen.

När försvarsmakten köper in tusentals drönare uppstår direkt en brist på signalmekaniker och drönartekniker ute i fält.

Inom militär debatt lyfts det fram att drönare inte bara kan skickas tillbaka till industrin när de går sönder; krigsförbanden måste själva ha kompetens och mobila verktyg i fält för att hålla systemen i gång, modifiera mjukvara och motverka rysk elektronisk krigföring (störning).

Tech-kompetens och AI

Försvarsmakten konkurrerar direkt med den civila tech-sektorn om de bästa talangerna inom artificiell intelligens, cybersäkerhet och mjukvaruutveckling. Eftersom moderna drönare och ledningssystem i allt högre grad styrs av AI och kräver robusta datalänkar, är bristen på programmerare och cyberspecialister inom det militära ett växande problem.

Sammanfattningsvis: Kapaciteten ökar kraftigt, men Europa befinner sig fortfarande i en övergångsperiod där man kämpar med att gå från en långsam fredstida struktur till den volym och den typ av högteknologiska spetskompetens som det moderna slagfältet kräver.

För en djupare analys av hur denna militära upprustning och industriella omställning ser ut i praktiken runtom i Europa, se How is Europe's Rearmament Going? A 2026 Status.. Denna video ger en bra överblick över försvarsutgifternas utveckling samt hur produktionen av både konventionella vapen och drönarsystem skalas upp.