Eyvind Bratt 1907 - 1987

Björn Axel Eyvind Bratt (i regel känd som Eyvind Bratt), född 30 juli 1907 i Stockholm, död 16 januari 1987, var en svensk diplomat och ämbetsman. Han var son till läktorn och lektorn Arnold Bratt (1876–1944) och Amy Berggren.

Här är några centrala hållpunkter ur hans liv och karriär:

• Utbildning och doktorsgrad: Han studerade vid Uppsala universitet, där han blev filosofie licentiat 1949 och disputerade till filosofie doktor 1951 på avhandlingen Småstaterna i idéhistorien. En studie i äldre statsdoktriner.
• Diplomatisk karriär:
  - Anställdes som attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1931.
  - Tjänstgjorde som konsul i New York (1946) och byråchef vid UD (1947).
  - Var sekreterare i Utrikesutskottet (1949) och konsul i Berlin (1951).
  - Därefter följde flera tunga poster som sändebud och ambassadör: i Addis Abeba (1953–1959, med sidoackreditering till Khartoum), Pretoria (1959–1963), Teheran och Kabul (1964–1967) samt avslutningsvis i Dublin (1967–1973).
• Författarskap och intressen: Eyvind Bratt var djupt intresserad av kulturhistoria och Mellanöstern (bland annat känd som iranofil). Han författade flera böcker och reseessäer, samt översatte facklitteratur och poesi (exempelvis Sergej Jesenins persiska dikter).
• Familjeliv: Han var gift första gången 1939 med Carin Robbert (1915–1984) och andra gången från 1963 med Sonia Wyrill.

↑Från svenska Wikipedia

Eyvind Bratt var son till lektor Arnold Bratt och Amy Berggren. Han började sin karriär som attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1931. Bratt blev konsul i New York 1946, byråchef vid UD 1947, sekreterare vid Utrikesutskottet 1949 och konsul (generalkonsuls namn) i Berlin 1951. Samma år blev han filosofie doktor i Uppsala. Bratt var sändebud i Addis Abeba 1953–1959, jämväl Khartoum 1957–1959, Pretoria 1959–1963, Teheran och Kabul 1964–1967 samt Dublin 1967–1973.[5]

Han var iranofil och i boken Turistland – u-land. Reseessäer från Främre Orienten (1967) finns hans stora beundran för den persiska kulturen dokumenterad.

↑Ambassadör på Irland (1967–1973)

Tiden på Irland utgör ett mycket centralt och sammanhängande kapitel i både Eyvind Bratts och Sonia Wyrills liv. Irland var nämligen både Eyvinds sista diplomatiska postering och den plats där paret valde att bosätta sig permanent som pensionärer.

Efter tunga och stundtals intensiva posteringar i Etiopien, Sydafrika och Iran under 1950- och 1960-talen, utsågs Eyvind Bratt 1967 till Sveriges sändebud (ambassadör) i Dublin.

• Sonia som ambassadörsfru: Sonia Wyrill, som gift sig med Eyvind 1963, klev här in i rollen som ambassadörsfru. Det innebar ett aktivt sällskapsliv med diplomatiska mottagningar, representation för Sverige och officiella åtaganden (som att exempelvis inspektera hedersvakter vid lokala irländska festivaler).
• Det politiska läget: Denna period sammanföll med att konflikten i Nordirland ("The Troubles") blossade upp på allvar i slutet av 1960-talet. Detta var något som engagerade Eyvind djupt. Han använde sin bakgrund som filosofie doktor i statsvetenskap för att analysera situationen, vilket bland annat resulterade i att han 1973 författade den juridisk-politiska uppsatsen ”Irland och statsbegreppet” för Svensk Juristtidning.

När Eyvind Bratt pensionerades från utrikesförvaltningen 1973 valde paret att inte flytta tillbaka till Sverige. De hade funnit sig väl till rätta på Irland och slog sig istället till ro i kustförorten Blackrock, belägen strax söder om Dublins stadskärna.

• Ett tillbakadraget liv: I Blackrock levde de ett lugnare liv efter decennier av flyttar mellan världskonferenser och huvudstäder. Eyvind, som i familjekretsen beskrivits ha haft ”en poets hjärta men en statsmans huvud”, ägnade mycket av sin privata tid åt att skriva och komponera.
• Dotterns memoarer: Denna blandning av ett offentligt toppdiplomatliv och det mer privata familjelivet på Irland finns varmt skildrad i biografin Diplomat, Poet, Gentleman: My Father, som skrevs av Eyvinds dotter (och Sonias styvdotter) Aimee Bratt.

↑Från engelska Wikipedia

Björn Axel Eyvind Bratt (30 June 1907 – 16 January 1987) was a Swedish diplomat. Bratt began his career at the Ministry for Foreign Affairs in 1931, later serving as consul in New York City (1946) and director at the Foreign Ministry (1947). He was secretary of the Committee on Foreign Affairs in 1949, earning a Licentiate of Philosophy from Uppsala University, and became consul in Berlin in 1951, the same year he received his doctorate. He served as ambassador in Addis Ababa (1953–1959), also accredited to Khartoum (1957–1959), Pretoria (1959–1963), Tehran and Kabul (1964–1967), and Dublin (1967–1973).

Bratt was born on 30 June 1907 in Stockholm, Sweden, the son of Arnold "Arne" Bratt, a lector, and Amy (née Berggren).[1] Bratt was born on Södermalm in Stockholm, spent his school years in Falun, and his university years in Uppsala.

Bratt began his career as an attaché at the Ministry for Foreign Affairs in 1931.[1] Bratt was appointed consul in New York City in 1946 and director at the Foreign Ministry in 1947.[1] Bratt was secretary of the Committee on Foreign Affairs in 1949 and earned a Licentiate of Philosophy degree from Uppsala University the same year.[3] He became consul (consul general's name) in Berlin in 1951 and in the same year he earned a Doctor of Philosophy degree from Uppsala University. Bratt was ambassador in Addis Ababa from 1953 to 1959, also accredited to Khartoum from 1957 to 1959, Pretoria from 1959 to 1963, Tehran and Kabul from 1964 to 1967 and finally in Dublin from 1967 to 1973.

In 1939, Bratt married Carin Robbert (1915–1984), the daughter of the director Carl Johan Robbert and Ragnhild (née Boman). Bratt remarried in 1963 to Sonia Wyrill.[4] Bratt had three children from his first marriage: Carl Johan Bratt (born 1940), Aimee Bratt (born 1943), and Carl Gustaf Bratt (born 1955).

After his retirement, Bratt settled in the Blackrock neighborhood of Dublin, Ireland.

Bratt died on 16 January 1987 in a car accident in Spain. The funeral took place on 5 February 1987 in Bromma Church, Stockholm.[7] He was interred in the Friedländer Cemetery (Friedländerska kyrkogården) in Gothenburg, Sweden.

↑Bibliografi

• Olof Bergklint. En nationspamp från frihetstiden, 1929.
• Diplomater och konsuler, 1942.
• Förenta Nationerna och atomvapnet, 1948.
• Småstaterna i idéhistorien. En studie i äldre statsdoktriner, 1951.
• Arcadia Ethiopica. Etiopiska landskap skildrade i sonetter av Eyvind
• Bratt och i teckningar av Björn von Rosen, 1962.
• Turistland – u-land. Reseessäer från Främre Orienten, 1967.
• Ireland's link with Swedish Monarchy, 1970.
• Det nordirländska problemet, 1976.
• Ön bortom ölandet, 1977.
• Sergej Jesenin: Persiska dikter, 1970. (Översättning)

↑Utmärkelser

• Riddare av Nordstjärneorden ^[1]
• Storkorset av Etiopiska Menelik II:s orden ^[2]
• Kommendör av Danska Dannebrogorden ^[3]
• Officer av Polska orden Polonia Restituta ^[4]
• Riddare av Finlands Vita Ros’ orden av 1:a klass ^[5]
• Riddare av Lettiska orden Tre stjärnor ^[6]