##f=2&t=Istider under fler miljarder år&d=2022-01-11##</p>

Istid är en period i jordens historia som kännetecknas av att stora landområden blivit täckta med is till följd av ett nedkylt klimat. Termen kan både syfta på en nedisning under tusentals år (till exempel Weichsel) och en längre tidsperiod med flera nedisningar (till exempel Anderna-Saharaistiden). Tidvis kan medeltemperaturen i Sverige under dessa istider ha varit 20 °C lägre än i modern tid.</p>

Den äldsta kända istiden är Huronistiden för cirka 2,4–2,1 miljarder år sedan. En teori om att hela jorden har varit täckt av glaciärer för ungefär 650 miljoner år sedan har presenterats av vissa forskare som förklaring på varför man hittar flyttblock i namibiska öknen. Teorin benämns Snowball Earth (Snöbollsjorden).</p>

Under de två senaste geologiska tidsperioderna, pleistocen och holocen, har en rad omfattande glaciärbildningar uppstått. Pleistocen sträcker sig från cirka 2 580 000 år till ungefär 11 700 år sedan, då holocen började. De senaste 1,8 miljoner åren har sex större glaciationer täckt Skandinavien, delar av Tyskland, Alperna och större delen av Nordamerika och Brittiska öarna.</p>

##f=4##</p>

##f=2&t=Den senaste istiden - Weichsel&d=2022-01-11##</p>

Weichsel är den period som populärt menas med termen "istiden". Den är den senaste av de fyra stora nedisningarna (istiderna) i norra Europa under Pleistocen. Den varade i cirka 100 000 år, nådde sin största utbredning för 20 000–18 000 år sedan. Det mesta av isen smälte bort under de följande 10 000 åren. Namnet kommer från floden Weichsel i Polen dit glaciärens maximala utbredning nådde.</p>

Andra delar av samma nedisning går under benämningen Wisconsin (i Nordamerika), Würm (i Alperna) och Devensian (Brittiska öarna). Nedisningen under Weichsel-istiden sträckte sig vid maximum ända ner till norra Tyskland och täckte hela Skandinavien utom de västra delarna av Jylland som var förbundna med Brittiska öarna via Doggerland (nuvarande Nordsjön torrlagd).</p>

##f=2&t=Milankovic&d=2022-01-11##</p>

Orsaken till att en istid inträffar är variationer i styrka i de solstrålar som träffar jorden, något som man när det gäller kortare kalla perioder har kunnat knyta till antalet solfläckar på solen. Den förste att knyta istiderna till dessa fenomen var den serbiske vetenskapsmannen Milutin Milankovic som konstaterade detta 1938. Det krävs dock mer än minskad solfläcksaktivitet för att en verklig istid skall uppträda och den främsta orsaken är troligtvis variationer i jordaxelns lutning, något som inträffar med jämna mellanrum. ##f=1&ta=Istid, Wikipedia</a>&d=källans datum##</p>

##f=2&t=Orsak till istid&d=2022-01-11##</p>

Det har länge varit känt att istidens cykler orsakas av periodiska förändringar i jordens bana om solen, vilket sedan ändrar mängden solstrålning som når jordens yta. Men hittills har det varit ett mysterium hur små variationer i solenergi kan utlösa sådana dramatiska förändringar i klimatet på jorden. </p>

En grupp forskare presenterade 2021 en hypotes som kan förklara istiderna.##f=1&ta=Melting icebergs key to sequence of an ice age, ScienceDaily (2021-01-13)</a>&d=källans datum##</p>

##f=3&t=title&a=media/Isberg.png&ta=text med länk&b=&p=h&w=50##</p>

Ungefär vart 100.000 år är jordens omloppsbana runt solen sådant att antarktiska isberg smälter längre och längre bort från Antarktis, vilket transporterar enorma volymer sötvatten från södra oceanen och in i Atlanten.</p>

När södra oceanen blir saltare och Nordatlanten blir fräschare, börjar  havscirkulationen förändras, vilket drar ut CO2 ur atmosfären och minskar den så kallade växthuseffekten. Detta driver i sin tur jorden in i istidsförhållanden.</p>

För att rekonstruera tidigare klimatförhållanden studerade man små fragment av antarktisk sten som tappats i det öppna havet av smältande isberg. Stenfragmenten finns i sediment som återvunnits av International Ocean Discovery Program (IODP) Expedition 361. Sedimentet representerar över 1,6 miljoner år av historia och ett av de längsta detaljerade arkiven av antarktiska isberg.</p>

Forskarna använde också klimatmodeller för att testa sin hypotes och fann att enorma volymer sötvatten kunde flyttas av isbergen.</p>

Ökad global temperatur till följd av CO2-utsläpp kan innebära att istidscyklernas naturliga rytm störs om södra oceanen blir för varmt för Antarktiska isberg att färdas tillräckligt långt för att utlösa de förändringarna i havscirkulationen som krävs för att en istid ska utvecklas.</p>