##f=2&t=Bildandet&d=2022-10-28##</p>

Jordens historia handlar om utvecklingen av planeten Jorden från dess bildande till idag. Nästan alla grenar av naturvetenskapen har bidragit till förståelsen av de viktigaste händelserna i jordens förflutna, som kännetecknas av konstant geologisk förändring och biologisk evolution.</p>

Den geologiska tidsskalan (GTS), som definieras av internationella konventioner, skildrar de stora tidsspannet från jordens början till nutid, och dess indelningar beskriver några definitiva händelser i jordens historia. (I grafiken betyder Ma "miljoner år sedan".)</p>

Jorden bildades för cirka 4,54 miljarder år sedan, ungefär en tredjedel av universums ålder, genom ansamling från solnebulosan. Vulkanavgasning skapade förmodligen uratmosfären och sedan havet, men den tidiga atmosfären innehöll nästan inget syre.</p>

Mycket av jorden smältes på grund av frekventa kollisioner med andra kroppar som ledde till extrem vulkanism. Medan jorden var i sitt tidigaste stadium (Early Earth), tros en gigantisk kollision med en planetstor kropp vid namn Theia ha bildat månen. Med tiden svalnade jorden, vilket orsakade bildandet av en fast skorpa och tillät flytande vatten på ytan.</p>

##f=4##</p>

##f=2&t=Koldioxid &d=2023-11-29##</p>

Koldioxiden i jordens atmosfär när jorden bildades kom från två huvudkällor:</p>

• Vulkanism: Vulkanism är en process där jordens inre material, till exempel magma, lava och gaser, strömmar ut till ytan. Vulkanisk aktivitet är en viktig källa till koldioxid i atmosfären, eftersom magma och lava innehåller koldioxid.</li>
• Meteornedslag: När meteorer kolliderar med jorden släpper de ut koldioxid, tillsammans med andra gaser och material. Meteornedslag är en mindre viktig källa till koldioxid än vulkanism, men de kan bidra med en betydande mängd koldioxid till atmosfären under vissa perioder.</li> </ul>

  I början var atmosfären mycket tunn och bestod främst av koldioxid. När jorden svalnade började vattenångan kondensera och bilda hav. Koldioxiden fortsatte att finnas i atmosfären och fungerade som en växthusgas, vilket hjälpte till att hålla jorden varm.</p>

  För cirka 2,5 miljarder år sedan började syreproduktionen i haven. Syret började sakta sprida sig till atmosfären och koldioxidhalten började minska. För cirka 600 miljoner år sedan hade syrehalten i atmosfären ökat till en nivå som är jämförbar med dagens nivå.</p>

  Koldioxidhalten i atmosfären har varierat under jordens historia. Den har varit högre under perioder med mer vulkanisk aktivitet och lägre under perioder med mer glaciärer. Den har också varierat med växterna och djurens utveckling.</p>

  Sedan den industriella revolutionen har koldioxidhalten i atmosfären ökat kraftigt. Detta beror på att människor har börjat använda fossila bränslen, som kol, olja och naturgas. När fossila bränslen förbränns frigörs koldioxid till atmosfären.</p>

  Den ökande koldioxidhalten i atmosfären är en av de främsta orsakerna till klimatförändringarna. Koldioxid fungerar som en växthusgas, vilket innebär att den absorberar värme från solen. När koldioxidhalten i atmosfären ökar blir det varmare på jorden. ##f=1&ta=Koldioxid, Bard</a>&d=2023-11-29##</p>

  ##f=2&t=Jordens eoner &d=2023-11-29##</p>

  Jordens historia är indelad i fyra eoner: hadeikum, arkeikum, proterozoikum och fanerozoikum.</p>

  • Hadeikum: Hadeikum är den tidigaste och mest ofullständigt kända eonen i jordens historia. Den varade från jordens bildande för cirka 4,54 miljarder år sedan till 3,8 miljarder år sedan. Under hadeikum var jorden en mycket varm och kaotisk plats. Atmosfären var tunn och bestod främst av koldioxid. Det fanns inget syre i atmosfären och hav fanns ännu inte.
    
    </li>
  • Arkeikum: Arkeikum är den andra eonen i jordens historia. Den varade från 3,8 miljarder år sedan till 2,5 miljarder år sedan. Under arkeikum började jorden svalna och atmosfären började bli mer lik dagens atmosfär. Syre började också bildas i atmosfären. De första enkla livsformerna uppstod under arkeikum.
    
    </li>
  • Proterozoikum: Proterozoikum är den tredje eonen i jordens historia. Den varade från 2,5 miljarder år sedan till 541 miljoner år sedan. Under proterozoikum fortsatte jorden att svalna och atmosfären blev mer lik dagens atmosfär. Syrehalten i atmosfären ökade och de första komplexa livsformerna, som växter och djur, uppstod.
    
    </li>
  • Fanerozoikum: Fanerozoikum är den fjärde och senaste eonen i jordens historia. Den började för 541 miljoner år sedan och pågår fortfarande. Under fanerozoikum har jordens klimat varit mycket mer stabilt än under tidigare eoner. De flesta av de livsformer som vi känner till idag har uppstått under fanerozoikum.</li> </ul>

    Jordens eoner är indelade i ytterligare eror, perioder och epoker. Dessa indelningar baseras på förändringar i jordens geologi, klimat och liv. ##f=1&ta=Jordens eoner, Bard</a>&d=2023-11-29##</p>

    ##f=2&t=Kontinentaldriften &d=2022-11-04##</p>

    Kontinenter ändrar position i förhållande till varandra enligt teorin om plattektonik. För 150 miljoner år sedan fanns superkontinenterna Laurasien och Gondwana. Plattornas rörelser gör även att berg bildas eller att landet höjs och havens form förändras. Detta hände till exempel för tre miljoner år sedan, då Panamanäset bildades och stängde av utbytet av vatten mellan Atlanten och Stilla Havet.##f=1&ta=Kontinentaldrift, Klimatförändringar, Wikipedia</a> &d=källans datum##</p>

    ##f=2&t=Liv uppkommer &d=2022-10-28##</p>

    Den hadiska eonen representerar tiden före en pålitlig (fossil) uppteckning av liv; det började med planetens bildande och slutade för 4,0 miljarder år sedan. Följande arkeiska och proterozoiska eoner producerade början av livet på jorden och dess tidigaste evolution. Den efterföljande eonen är fanerozoikum, uppdelad i tre epoker: paleozoikum, en era av leddjur, fiskar och det första livet på land; Mesozoikum, som sträckte sig över uppkomsten, regeringstiden och den klimatiska utrotningen av icke-fågeldinosaurierna; och kenozoikum, som såg uppkomsten av däggdjur. Igenkännliga människor dök upp som mest för 2 miljoner år sedan, en försvinnande liten period på geologisk skala.</p>

    De tidigaste obestridda bevisen på liv på jorden är åtminstone från 3,5 miljarder år sedan, under Eoarchean Era, efter att en geologisk skorpa började stelna efter den tidigare smälta Hadean Eon. Det finns mikrobiella mattfossiler som stromatoliter som finns i 3,48 miljarder år gammal sandsten som upptäckts i västra Australien. Andra tidiga fysiska bevis på ett biogent ämne är grafit i 3,7 miljarder år gamla metasedimentära bergarter som upptäckts i sydvästra Grönland samt "rester av biotiskt liv" som finns i 4,1 miljarder år gamla stenar i västra Australien. Enligt en av forskarna, "Om liv uppstod relativt snabbt på jorden ... då kan det vara vanligt i universum."</p>