2026-05-08
EUs elnätspaket ska göra Europa grönare
EU-kommissionen la 2025 fram förslag till gemensamt elnät som klarar det framtida gröna samhället. Dessutom ska förslaget öka energisäkerheten. Elnätet är också mycket betydelsefullt i försvaret vid krig. Kritiken mot förslaget är omfattande, inte bara från Sverige.
⇑ EU-kommissionen vill styra.
Kommissionen ser elnätet som det största hindret för att nå klimatmålen och har tre må:
- Snabba på tillståndsprocesser: Minska tiden det tar att få bygga nya kraftledningar, vilket i dag kan ta över ett decennium.
- Öka sammankopplingen: Bygga fler ledningar mellan länder för att kunna flytta el dit den behövs mest.
- Digitalisering: Göra näten smartare för att bättre kunna hantera variabel elproduktion som sol och vind.
⇑ Den kontroversiella "flaskhals-skatten"
Den mest omdiskuterade delen, särskilt i Sverige, är förslaget om flaskhalsintäkter.
Kommissionen föreslog att minst 25 % av de intäkter som uppstår vid begränsningar i elöverföringen (flaskhalsar) skulle gå till en gemensam EU-pott för att finansiera gränsöverskridande nätprojekt.
Sverige, som har stora flaskhalsintäkter på grund av elprisområdena, såg detta som en "Robin Hood-skatt". Regeringen och oppositionen menade att svenska folkets pengar borde stanna i Sverige för att sänka nätavgifter och bygga ut det inhemska nätet istället för att finansiera projekt i andra länder.
Efter hårda förhandlingar under våren 2026 verkade det som att Sverige lyckats stoppa kravet på att tvingas dela med sig av dessa intäkter. Senare har dock EU återupptagit diskussionen, vilket lett till kraftiga protester från Sverige.
⇑ Ökad centralstyrning
Paketet innebär också en förskjutning av makt från nationella myndigheter till EU-nivå.
EU-kommissionen och samarbetsorganisationen ENTSO-E får mer mandat att bestämma var och hur nätet ska byggas ut baserat på europeisk nytta snarare än enbart nationella behov. Fokus läggs på projekt av "gemensamt intresse" (PCI) som anses avgörande för hela unionens energimarknad.
⇑ Betydelse för svenska elkonsumenten
För en vanlig elkonsument i Sverige handlar frågan i slutändan om elpriset och nätavgiften. Om EU-paketet leder till att nätet byggs ut snabbare kan det på sikt ge stabilare priser, men oron har varit att svenska hushåll skulle få betala för utbyggnad i andra länder utan att själva få ta del av nyttan.
⇑ Många kritiska länder
Kritiken mot EU:s elnätspaket varierar kraftigt mellan medlemsländerna, beroende på hur deras nationella energisystem ser ut. Medan Sverige har varit den mest högljudda motståndaren mot "flaskhals-skatten", finns det andra länder som har kritiserat paketet från helt andra vinklar.
1. Suveränitetslägret (Frankrike och Finland)
Precis som Sverige har Frankrike och Finland varit djupt skeptiska till att EU-kommissionen får större mandat att styra över nationell nätplanering. De menar att energimixen (hur mycket kärnkraft vs. förnybart man har) och hur nätet byggs är en kärnfråga för den nationella säkerheten. "Vi kan inte låta Bryssel bestämma var vi ska dra våra ledningar när det är vi som bär ansvaret för att lamporna lyser i våra hem."
2. De "passiva" länderna (Tyskland)
Tyskland befinner sig i en märklig position. De har enorma interna behov av nätutbyggnad (från vindkraft i norr till industri i söder) men har valt att inte ha elområden. Tyskland har fått kritik från andra (inklusive Sverige) för att de inte delar upp sitt land i prisområden. Inifrån Tyskland finns dock ett motstånd mot att paketet kan tvinga fram en sådan uppdelning, vilket skulle leda till mycket dyrare el i södra Tyskland (Bayern).
Tyska industrier fruktar att ökad transparens kring flaskhalsar skulle blottlägga hur ineffektivt deras nuvarande system är, vilket skulle tvinga fram politiskt känsliga prishöjningar.
3. Östeuropa (Polen och Ungern)
För länder som Polen handlar kritiken mer om ekonomi och rättvisa i omställningen. EU vill snabbskapa åtta stora "el-motorvägar" genom Europa. Polen och flera grannländer har uttryckt oro för att dessa projekt främst gynnar export av billig el från väst, vilket kan slå ut deras egen lokala energiproduktion innan de hunnit ställa om till fossilfritt. De har kritiserat de föreslagna modellerna för vem som ska betala för gränsöverskridande ledningar, med argumentet att rikare länder i väst bör bära en större del av kostnaden.
4 Spanien och Portugal (Den "Iberiska ön")
Spanien och Portugal har länge beskrivits som en "energi-ö" eftersom de har mycket begränsade fysiska kopplingar till resten av Europa via Frankrike. De är de starkaste pådrivarna för paketet. De vill att EU ska använda de gemensamma medlen (inklusive den föreslagna 25-procentiga potten) för att bygga massiva ledningar genom Pyrenéerna.
Spanien och Portugal har i dag ett överskott av billig sol- och vindkraft. Utan bättre elnät kan de inte exportera denna el till Frankrike och Tyskland, vilket bromsar deras ekonomiska tillväxt.
Spanien har öppet kritiserat Frankrike för att vara för långsamma med att godkänna nya gränsöverskridande ledningar. De ser EU:s ökade kontroll över nätplaneringen som ett sätt att tvinga Frankrike att öppna upp gränsen.
5, Italien (Syd-Nord-problematiken)
Italien har en situation som påminner lite om Sveriges, men med omvända förtecken. Italien har stora flaskhalsar mellan det solrika södern (Sicilien/Apulien) och det industritunga norr (Milano/Turin).
Till skillnad från Sverige välkomnar Italien att EU tar ett större helhetsgrepp. De hoppas att paketet ska underlätta finansieringen av stora projekt som förbinder Italien med Nordafrika (för import av solenergi och vätgas) och förstärker kablarna norrut över Alperna.
Italien har historiskt haft några av EU:s högsta elpriser. De ser elnätspaketet som ett verktyg för att få ner priserna genom att integrera sig mer med den nordeuropeiska marknaden.