2026-05-08

Flaskhalsintäkter

Den som köper el i södra Sverige får betala mer än elanvändaren i norr. När elen kommer från billiga norrland, t.ex. 10kr, betalar personen i sydsverige t.ex. 40kr. Mellanskillnaden tillfaller inte elsäljaren i norr utan den går till Energiverket. Myndigheten har fn 85 miljarder i sådana inbetalning

Gemini, https://gemini.google.com/app/6171ac125331999f

⇑ Prisskillnaderna skapar intäkter

Flaskhalsintäkter (eller kapacitetsavgifter) uppstår när el marknadsmässigt vill flöda från ett område med lågt elpris till ett område med högt elpris, men elnätets kapacitet inte räcker till för att föra över all den el som efterfrågas.

Här är en steg-för-steg-förklaring av hur processen fungerar rent mekaniskt:

1. Prisskillnaden är motorn Elpriset bestäms på elbörsen (Nord Pool) genom att utbud och efterfrågan matchas. Om det finns gott om billig vindkraft i Norrland (elområde SE1) men stor efterfrågan och lite produktion i Skåne (elområde SE4), blir priset naturligtvis lägre i norr och högre i söder.

2. Kapacitetsbegränsningen (Flaskhalsen) El vill alltid flytta sig från det billiga området till det dyra. Men de fysiska ledningarna mellan norra och södra Sverige har en begränsning för hur mycket ström de kan leda samtidigt. När ledningarna når sin maxkapacitet uppstår en flaskhals.

3. Uppkomsten av pengar

Det är här de ekonomiska flödena blir intressanta:

  • Inköp: Elhandlare i det dyra området (SE4) betalar det höga priset för elen de köper.
  • Försäljning: Producenterna i det billiga området (SE1) får bara betalt det lägre priset för elen de säljer.
  • Mellanskillnaden: Eftersom köparen betalar mer än vad säljaren får, uppstår ett överskott av pengar. Denna mellanskillnad multiplicerat med mängden el som överförs är flaskhalsintäkten.
    • Exempel:
      Om elpriset i SE1 är 20 öre/kWh och i SE4 är 100 öre/kWh, och man skickar 1 000 kWh genom ledningen, uppstår en mellanskillnad på 80 öre per kWh.
      80 öre * 1000 kWh = 800 kronor i flaskhalsintäkt

4. Vem får pengarna?

Det är den som äger och driver elnätet där flaskhalsen finns som tar hand om pengarna. I Sverige är det den statliga myndigheten Svenska kraftnät. Om flaskhalsen ligger på en kabel mellan två länder (t.ex. Sverige och Tyskland) delas intäkterna vanligtvis 50/50 mellan ländernas nätoperatörer.

⇑ Vad används pengarna till?

Enligt EU-regler får dessa pengar inte användas till vad som helst. De ska i första hand gå till:

  • Nätutbyggnad: Att bygga bort flaskhalsarna så att prisskillnaderna minskar.

  • Underhåll: Säkerställa att befintlig kapacitet fungerar.

  • Sänkta nätavgifter: Om pengarna inte kan användas till investeringar direkt, kan de användas för att sänka den fasta nätavgiften för konsumenterna (vilket skedde i stor skala i Sverige under energikrisen 2022–2023).

⇑ Vem får pengarna

Vem som får pengarna vid elexport till Tyskland är kärnan i den politiska strid som rasade kring EU:s elnätspaket (European Grids Package) under början av 2026.

Här är uppdelningen av hur pengarna fördelas enligt dagens regler kontra vad EU föreslog:

1. Nuvarande regler (Huvudregeln)

När el skickas över gränsen mellan Sverige och Tyskland delas flaskhalsintäkten normalt lika mellan de två ländernas nätoperatörer:

50 % går till Svenska kraftnät (Sverige).
50 % går till TenneT (Tyskland).

Dessa pengar ska enligt lag användas för att bygga ut nätet eller sänka nätavgifterna i respektive land.

2. EU:s nya förslag (”25-procentsregeln”)

I det nya elnätspaketet som presenterades i december 2025 föreslog EU-kommissionen en betydande förändring:

Förslaget: Minst 25 % av ett lands totala flaskhalsintäkter skulle kunna "konfiskeras" av EU för att läggas i en gemensam pott.

Syftet: Pengarna i potten ska användas för att finansiera strategiskt viktiga elprojekt som gynnar hela EU (Cross-border RE Projects), oavsett om projektet ligger i Sverige eller i ett helt annat land, som t.ex. Rumänien eller Italien.

3. Utfallet för Sverige (Våren 2026)

Förslaget mötte extremt hårt motstånd från framför allt Sverige och Frankrike. Den svenska regeringen menade att det vore orimligt att svenska elkonsumenter (som betalar prisskillnaden) ska finansiera elnät i andra länder.

Vid EU-toppmötet i mars 2026 nåddes en kompromiss som beskrivits som en "svensk seger":

Kravet på att tvingas dela med sig av 25 % av intäkterna till EU ströks.

Sverige får behålla sina flaskhalsintäkter för att istället använda dem till inhemska investeringar (t.ex. att förstärka ledningarna mellan norra och södra Sverige) och för att hålla nere de svenska nätavgifterna.