2026-05-22

Vindkraften i Danmark

I Sverige går vindkraftföretagen med jätteförluster. Hur är det i Danmark? Det sägs ofta att Danmark är det ledande vindkraftlandet, Stämmer det?

⇑ Svenska vindkraftsbolagen har röda siffror

Preciseringen om att den svenska vindkraften har stora lönsamhetsproblem stämmer väl överens med verkligheten — enligt ekonomiska granskningar visar runt 80 % av de svenska vindkraftsbolagen röda siffror, tyngda av höga räntekostnader, gamla olönsamma fastprisavtal (PPA) och perioder med extremt låga eller negativa elpriser när det blåser mycket.

Tittar vi på Danmark ser vi en bild som till stora delar speglar de strukturella utmaningarna i Sverige, men med några viktiga skillnader i hur marknaden och de stora globala aktörerna agerar.

Samma ekonomiska verklighet, men olika effekter

⇑ Förlust när vinden är stark

Danmark drabbas av precis samma marknadskrafter som Sverige. Vindkraften är så utbyggd att när det blåser rejält mättas marknaden direkt. Det skapar så kallade "cannibalization"-effekter, där elpriset faller mot noll (eller blir negativt) just under de timmar då vindkraftverken producerar som mest. Branschen blöder därför pengar även i Danmark under dessa perioder.

Det finns dock fundamentala skillnader i hur länderna hanterar utbyggnad och hur de stora bolagen klarat sig:

⇑ Statliga auktioner - inga subventioner

1. Statliga auktioner utan subventioner har bromsat in

Det danska systemet skiljer sig från det svenska genom att staten pekar ut platser (särskilt till havs), hanterar tillstånden och sedan auktionerar ut dem.

Under slutet av 2024 fick den danska Energistyrelsen uppleva ett historiskt bakslag när de auktionerade ut hela 6 gigawatt (GW) havsbaserad vindkraft — och fick in noll anbud.

Anledningen var att staten krävde att parkerna skulle byggas helt utan subventioner, samtidigt som företagen skulle betala en årlig koncessionsavgift till staten. Precis som i Sverige visade det sig att bolagen inte ser vindkraften som kommersiellt bärkraftig på egen hand under rådande ränte- och råvarukostnader.

⇑ Danska jättarna Ørsted och Vestas

2. De danska jättarna: Ørsted och Vestas

Danmark är hemvist för några av världens största vindkraftsaktörer. Deras ekonomi svänger kraftigt beroende på globala nedskrivningar och interna omstruktureringar:

Ørsted (utvecklare och ägare): Gick igenom en djup kris under 2023 med en jätteförlust på över 20 miljarder danska kronor, främst på grund av att de tvingades stänga ner stora havsbaserade projekt i USA efter skenande leverantörskostnader. De tvingades till stora personalbemedlingar (runt 2 000 tjänster fram till 2027) och kapitalresningar. Under 2025 vände de dock tillbaka till en nettovinst på drygt 3 miljarder DKK, men marginalerna är fortsatt pressade och riskaptiten betydligt lägre än förr.

Vestas (turbintillverkare): Drabbades hårt under inflationskrisen av dyra råvaror (stål) och komponentbrist, men har lyckats vända tillbaka till svag lönsamhet tack vare en enorm orderbok och prishöjningar på sina turbiner.

⇑ Underleverantörerna blöder

De mindre leden i kedjan, komponent- och servicetillverkare, har det fortfarande extremt tufft. Ett exempel är den danska vindkraftsikonen LM Wind Power (tillverkare av rotorblad), vars ekonomiska förluster nyligen rapporterats vara större än företagets totala omsättning. Höga logistikkostnader och att de stora drakarna väljer att bygga komponenter internt har slagit ut marginalerna.

⇑ Läget: Tunga förluster och död marknad

Vindkraften i Danmark är inte skonad. Branschen är i högsta grad i en konsolideringsfas där den dras med tunga förluster på projektnivå, och den kommersiella expansionen har stannat av avsevärt sedan staten drog in subventionerna för nätanslutningar till havs. Skillnaden är att de danska bolagen i egenskap av globala jättar har haft lättare att hämta in nytt kapital och sälja av delar av sina projekt för att hålla näsan över vattenytan, medan de svenska projektbolagen sitter fast i svårlösta, lokala förlustaffärer.

⇑ De förödande PPA-avtalen

Förlusterna kopplade till PPA-avtal (Power Purchase Agreement — långsiktiga kraftköpsavtal) har blivit en av de största ekonomiska fällorna för svensk och europeisk vindkraft. Det som var tänkt att vara en trygg försäkring för både vindkraftsägare och banker förvandlades i stället till en ekonomisk mardröm.

Så här fungerar mekanismen, och det är tre specifika faktorer som har ställt till det:

1. Grundkonstruktionen: Fast pris mot rörlig produktion

Ett typiskt PPA-avtal innebär att vindkraftsbolaget lovar att sälja en fast mängd el (eller en fast procentandel av sin förväntade produktion) till en stor köpare — ofta ett techbolag som Google/Microsoft eller en tung industri — till ett förutbestämt fast pris (t.ex. 35 öre/kWh) under en lång period, ofta 10 till 15 år.

Bankerna krävde nästan alltid dessa avtal för att överhuvudtaget låna ut pengar till byggandet, eftersom det garanterade att parken skulle få intäkter även om elmarknaden kraschade.

2. Fällan: "Profilrisk" och negativa priser

Vindkraftsproducenter säljer oftast sin el till det rörliga timpriset på elbörsen Nord Pool. Om en vindkraftspark har skrivit ett PPA-avtal där de har lovat att leverera X megawattimmar (MWh) varje timme, uppstår ett enormt problem när det inte blåser:

När det är vindstilla: Parken producerar ingen el alls. Men de har fortfarande en kontraktuell skyldighet att leverera el till PPA-köparen. Vindkraftsbolaget tvingas då köpa el på spotmarknaden för att täcka upp sin brist och ge den till köparen.

När det blåser storm: Alla vindkraftverk producerar samtidigt. Detta mättar marknaden och driver ner elpriset till noll eller minus. Vindkraftsparken producerar massor av el, men får ingenting betalt för den på börsen.

Detta kallas för profilrisk (eller kannibalisering). Vindkraften tvingas köpa el när det är dyrt (vindstilla) och sälja el när den är värdelös (storm).

3. "Volym-avräkning" i praktiken

Många av de mest förlustdrabbade svenska vindkraftsparkerna (bland annat i Norrland, elområde 1 och 2) tecknade sina PPA-avtal runt 2018–2020. Då låg de fasta priserna i avtalen relativt lågt.

När energikrisen slog till 2022–2023 skenade de rörliga elpriserna under de timmar det var vindstilla. Vindkraftsbolagen tvingades då köpa marknadsel för flera kronor per kilowattimme på börsen för att uppfylla sina PPA-kontrakt – samtidigt som de bara fick de avtalade 30–40 örena av sin PPA-kund. De köpte alltså el extremt dyrt och sålde den extremt billigt. De ekonomiska reserverna rök på bara några månader.

PPA-avtalen tog bort prisrisken på pappret, men de tog inte hänsyn till vädret. Eftersom vindkraften inte kan kontrollera när den producerar, blev bolagen sittande med fasta leveranskrav som de tvingades köpa in dyrt på den öppna marknaden så fort det slutade blåsa.