LULUCF är en förkortning för Land Use, Land Use Change and Forestry (på svenska: Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk).
EUs reviderade förordning om markanvändning och skogsbruk innebär betydande konsekvenser för Sverige, särskilt för skogsnäringen.
Från och med 2026 skärps reglerna, vilket tvingar fram en högre kolinlagring i skog och mark.
1. Skärpta krav på kolsänka (Skogssektorn)
Ökat bindande mål: Sverige har fått ett av de mest ambitiösa målen i EU och ska öka inbindningen av koldioxid i skog och mark med ca 4 miljoner ton CO2-ekvivalenter till 2030, jämfört med referensperioden 2016–2018. För att nå dessa mål kan det bli nödvändigt att minska skogsavverkningen, vilket skapar en konflikt mellan klimatmål och skogsnäringens produktion av förnybara råvaror. Om avverkningen minskar blir den svenska skogen äldre, vilket i sin tur ökar risken för skador från insekter, bränder och vind, samt kan sänka skogens tillväxttakt på lång sikt.
2. Ekonomiska effekter
Rapporter tyder på att strängare LULUCF-mål kan hota 35 000 svenska jobb inom skogsindustrin. Minskad tillgång på trävaror kan påverka svensk ekonomi negativt. Om Sverige inte når de bindande målen för upptag av koldioxid riskerar landet böter.
Regeländringen påverkar anläggningar med mindre än fem procent fossila utsläpp, som från och med 2026 inte kommer tilldelas fria utsläppsrätter. I Sverige innebär det att mer än hälften av anläggningarna, 25 av 45 massa- och pappersbruk, blir utan utsläppsrätter till ett uppskattat värde av 1,5 miljarder kronor per år.
Den negativa effekten förstärks av att anläggningarna som blockeras från utsläppshandelssystemet dessutom måste betala full koldioxidskatt för sina kvarvarande fossila utsläpp. Kostnaden beräknas uppgå till 130–250 miljoner kronor per år, tills anläggningarna omfattas av det nya systemet ETS2 år 2028. Svenska massa- och pappersbruk som ställt om snabbare än sina europeiska konkurrenter riskerar därmed både uteblivna intäkter och ökade kostnader på upp till 1,85 miljarder kronor per år.
En rad organisationer arbetar för att skapa ett nytt klimatavtal (TAFF) som kompletterar Parisavtalet. Det ska gälla produktionen av fossila bränslen i stället för utsläpp. Det nya avtalet ska vara bindande för deltagarna.
Bindande avtal
Fossil Fuel Non-Proliferation Treaty Initiative (som driver sidan) är ett internationellt nätverk av organisationer, forskare, politiker och aktivister.
Syftet är att få världens länder att enas om ett bindande globalt avtal (“fördrag”) som stoppar ny utvinning av kol, olja och gas, fasar ut befintlig produktion och ersätter fossil energi med förnybar energi på ett rättvist sätt.
Initiativet bygger på tre huvudidéer:
Stoppa expansionen
Inga nya olje-, gas- eller kolprojekt.
Fasa ut befintlig produktion
Länder ska minska sin produktion i linje med klimatmålen.
Rättvis omställning
Rikare länder ska gå före och hjälpa fattigare länder ekonomiskt
Det låter som om att Hassler har ungefär samma uppfattning som Bjorn Lomborg.
John Hassler
Nationalekonomen John Hassler anser att klimatdebatten är låst mellan två ytterligheter: fortsatt utsläppsdriven tillväxt eller nedväxt. Han föreslår i stället en ”tredje väg” med gradvis global omställning till klimatneutralitet över några decennier som inte kräver stora livsstilsförändringar, skriver EFN.
Enligt Hassler ligger detta nära EU:s klimatpolitik och är förenligt med fortsatt ekonomisk tillväxt. – Om vi kör på som förut kommer det att gå åt helvete. Men väljer vi den andra vägen och ställer om, då är det nedväxt som gäller, och då går det också åt helvete, säger han till kanalen. Den tredje vägen behöver heller inte vara kostsam om vi gör det på ett smart sätt, tillägger ekonomen.
Flera länder som är kritiska mot FNs klimatkonferenser träffas i Columbia för att driva på omställning till det fossilfria samhället.
Driva på den gröna omvanlingen
Länder som normalt sett leder den gröna omställningen (som Danmark, Nederländerna, Tyskland och Storbritannien) deltogi i Conference on Transitioning Away from Fossil Fuels (TAFF) i Santa Marta, Colombia. Den sker för att många länder anser att FNs systemets COP-konferenser inte leder till något.
Det råkar slumpa sig så att konferensen sammanfaller med den krisen i Mellanöstern, Hot mot olje- och gasflöden genom Hormuzsundet, har lett till rekordhöga energipriser och en akut rädsla för energibrist.
Alex Epstein leder Center for Industrial Progress som ett positivt, humanistiskt alternativ till den gröna rörelsen. Han är författare av The Moral Case for Fossil Fuels.
Alex Epstein
Alex Epstein är en filosof som hävdar att "mänsklig blomstring" borde vara den vägledande principen för industriella och miljömässiga framsteg. Han har grundat Center for Industrial Progress (CIP) 2011 för att erbjuda ett positivt, humanistiskt alternativ till den gröna rörelsen.
Center for Industrial Progress
Alex Epstein hjälper företag att använda hans argument för att neutralisera angripare och motivera supporters. Målet är att lära anställda inom fossilbränsleindustrin att inse värdet av vad de gör och hur man kommunicerar det.
Fossil energi har mindre betydelse för utvecklingen av BNP.
Diagrammet visar fysisk energintensitet, dvs hur mycket energi som används per BNP-enhet.
Oljekrisen 1973 var en period under 1970-talet då priserna på olja gick upp mycket drastiskt. Detta föregicks av oktoberkriget 1973 mellan å ena sidan Egypten och Syrien och å andra sidan Israel. OAPEC-länderna vägrade att exportera olja till stater som hjälpt Israel i oktoberkriget. Energin skulle sparas, och man började debattera alternativa energikällor. (Wikipedia)
Det är intressant att notera att fossilt bränsle numera har betydligt mindre betydelse för ekonomin än då. Sedan 1970-talet har energins andel av BNP minskat kraftigt Det gäller både fossila bränslen och el.
Cirka 20 % av världens totala oljekonsumtion passerar genom sundet. Cirka 20–25 % av världens LNG-handel går genom Hormuz. Dessutom transporteras kvävegödselmedlen (som ammoniak och urea) tillverkas med hjälp av naturgas. Naturgas används för att producera väte blir ammoniak blir gödsel
Stora producenter som Saudiarabien, Irak, Förenade Arabemiraten och Kuwait är beroende av att sundet hålls öppet
I juni 2017 antog riksdagen med bred majoritet ett nytt klimatpolitiskt ramverk för Sverige. Syftet med ramverket är att säkerställa långsiktiga förutsättningar för näringsliv och samhälle att genom föra den omställning som krävs för att Sverige ska nå sina klimatmål.
Ramverket skapar ordning och reda i klimatpolitiken och är en nyckelkomponent i Sveriges arbete med att leva upp till det globala Parisavtalet. Det klimatpolitiska ramverket innehåller tre delar: klimatmålen, klimatlagen och Klimatpolitiska rådet.
Klimatlagen lagfäster att regeringens klimatpolitiska arbete ska utgå ifrån det långsiktiga klimatmålet och anger hur arbetet ska bedrivas.
Klimatpolitiska rådet är ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan. Rådet har åtta ledamöter med hög vetenskaplig kompetens inom relevanta områden och stöds av ett kansli med fyra anställda.
Enligt regeringens instruktion är Klimatpolitiska rådets uppdrag att ”utvärdera hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat”.
NoTricksZone är en "Politically Incorrect Guide To Climate Change" publiceras av Pierre L. Gosselin.
Han är en amerikanskfödd ingenjör bosatt i Tyskland. I sin blogg publicerar han artiklar som ifrågasätter omfattningen av människans påverkan på klimatet och kritiserar klimatmodeller.
Henrik Jönsson om videokrönka om vindkrisen är mördande. Hur kan någon försvara denna skadliga verksamhet?
SVT kampanjar för vindkraft
Ur Henrik. Jönssons videokrönika 2026-03-28
SVT propagerar för fortsatt utbyggnad av vindkraften - samtidigt som vindkraftens baksidor blir allt mer uppenbara. Vad innebär egentligen vindkraften för Sveriges energiförsörjning? Vem tjänar pengar på vindkraftssatsningar trots att vindbolagen gör enorma förluster varje år? Och vad händer med ett samhälle som sätter gröna vinddrömmar före verklighetens förutsättningar?
Utbyggnaden av vindkraften saktar ned vilket enligt SVT:s Agenda är djupt oroväckande eftersom det riskerar att bromsa Sveriges gröna omställning. Regeringen har ju satsat stort på att få till ny kärnkraft. Men samtidigt har utbyggnaden av vindkraften stannat av.
